Skulle precis ha tenta i OB (organizational behavior), jag har legat uppe hela natten och läst boken så att jag skulle klara tentan, sedan när jag kommer dit så är alla frågor på kinesiska fast kursen är på engelska... så vår kordinator ringer till Mr Wang och frågar hur vi ska göra om nån ska översätta frågorna eller nått liknade, då visar det sig att vi har en OB lektion efter tentan i kväll (som jag ingen aning om), då ska jag få en engelsk översättning av tentan och ska få göra den hemma istället, vilket jag tackar och tar emot för...  Men i morse när jag läste ut boken så hittade jag ett stycke som passar så perfekt in på detta eller egentligen allt här i Kina, så här kommer citatet (lite långt kanske, men bra!) Bakgrund först: I dagens organisationer och företag så sker det ständiga ändringa hit och dit, så för att ge ett exempel på detta beskriver boken det på detta viset:

 "To get a feeling for what managing change might be like when you have to continually maneuver in uninterrupted rapids, consider attending a university that has the following curriculum. Courses vary in length. Unfortunately, when you sign up, you don’t know how long the course will last. It might go for 2 weeks or 30 weeks. Furthermore, the instructor can end a course any time he or she wants, with no prior warning. If that isn’t bad enough, the length of the class changes each time it meets-and determination of when the next class meeting will take place is set by the instructor during this class. Oh yes, there’s one more thing. The exams are all unannounced, so you have to be ready for a test any time. 

To succeed in this university, you’d have to be incredibly flexible and able to respond quickly to every changing condition. Students who were over structured, rigid, or slow on their feet wouldn’t survive.” 

Jag tycker detta exempel är så suveränt!!  

Ska förbereda mig nu för tentan, om jag får den...:)

Nu blir det ingen bild, har precis tömt kameran på bilder. I går blev den första tentan avklarad här ikina, gick sådär... men har en ny här om 4 timmar så jag plugga hela går kvällen in på småtimmarna, så därför kommer ett lite sent inlägg.

Nu har marathonet börjat komma mer och mer på tankarna, vilket är med en blandad förtjusning. Vi som ska springa är jag, Edvin som sitter ner på kortet på förra inlägget och sedan Antonio som står till vänster på samma bild. Efter söndagens lopp så gjorde Antonio intressant reflektion, efter vi hade sprunigt och ätit så gick han hem och duscha (han bor precis vid stadion) tagit det lite lungt för att sedan gå ut igen. Då möter han en lite äldre man som är på väg att gå i mål efter hel marathon, som knappt kan böjja på bena och som lider av sådan fruktansvärd smärta, Antonio kollar på klockan och det är ungefär 4 h sedan starten, dvs. ungefär samma tid som vi kommer att komma i mål på. Så nu vet vi ungefär vad som kommer att vänta oss... Smärta!